Take care of Maya

Historien om Maya och Beata och Kyle och Jake är historien om hur fruktansvärt illa det kan gå när en organisation inom välfärdssektorn gör fel.

”Ta hand om Maya”.

Det var de sista orden från Beata Kowalski innan hon tog livet av sig.

Du kanske har sett Netflixdokumentären om Maya och hennes familj 🙂 Det har inte jag, inte än. Jag har följt rättegången. I tre månader har jag lyssnat på vittnesmål, juridiska argument, bevis och analyser. I dag föll domen.

Juryn dömde sjukhuset som Maya ”vårdades” på till 260+millioner dollars i skadestånd. De ansåg att sjukhuset utsatt Maya för olaga fängsling och misshandel och att sjukhuset bar ansvaret för att Mayas mamma tog livet av sig.

Brister i organisationen

Det överordnade felet hos sjukhuset var en total avsaknad av systematiskt kvalitetsarbete.

Sjukhuset hade på inget sätt säkerställt att brister dokumenterades, eller att det ens fanns ett tryggt sätt för de anställda att rapportera brister – Tvärtom, så kom det fram att anställda riskerade repressalier om de rapporterade brister och att en tystnadskultur därmed rådde.

Det fanns inte heller någon träning, vidareutbildning eller uppföljning om någonting rent faktiskt skulle rapporteras.

Sjukhuset följde inte sina egna värderingar, ignorerade såväl lag som etik och det fanns ingen som helst kommunikation från eller mellan de olika leden i verksamheten. 

I en välfärdsverksamhet där inget systematiskt kvalitetsarbete bedrivs och där ingen för kontroll över vad de enskilda anställda gör uppstår lätt en kultur där enkilda medarbetare gör vad de vill och vad de känner för, oavsett om detta är i linje med gällande lag eller verksamhetens egna etiska regler.

I det här fallet fanns det en läkare och en socialarbetare. Båda övertygade om att ingen specialistläkare eller barnets vårdnadshavare visste bättre än dem. De ansåg sig därför ha rätt att göra vad som helst, utsätta barnet för vad som helst – för de var de goda. De allena visste bäst. De menade väl.

Det är en farlig fälla,

Inom välfärdssektorn står vi ofta med balansgången mellan passion/engagement och gudskomplex. Vi vill gärna ha passionerade ,engagerade medarbetare, all forskning visar att de kan göra enorm positiv skillnad för den enskilda! 🙂  Men till välfärdssektorn söker sig även personer som framstår som passionerade och engagerade, men vars engagement handlar mer om dem själva än om brukarna, klienterna, patienterna och ibland är det själva organisationen som uppmuntrar till ett vi versus dem perspektiv. 

Ett bra, tydligt, systematiskt kvalitetsarbete är en förutsättning för att vi kan utföra något som helst arbete inom välfärdssektorn.